Semlesäsongen är äntligen här. I år är fettisdagen ovanligt sent, eftersom påsken är så sen. Fördelen är att då har man mer tid på sig att ladda upp (d.v.s. ära fler semlor). Jag har inte ätit en enda semla i år. I vanliga fall brukar jag vara snabb med att äta en så fort se kommer ut i butiker och konditorier. Jag suktade efter en saffranssemla när jag var på konditori efter jul men jag valde något annat. När jag trodde att fettisdagen var 13 februari (vilket var datumet förra året) blev jag lite stressad. Så jag skyndade mig att baka semlebullar. Eftersom jag tänkt på den där saffranssemlan i en månad blev det en saffransdeg.

Jag använde ett recept av Magnus Johansson, från Dessertmästarna. Receptet var egentligen för saffransbullar, inte semlor, vilket märks. Bullarna blev väldigt goda, lite klen saffranssmak för jag hade inte låtit saffranet dra i sprit innan, men väldigt goda. Konsistensen var bra och de är saftiga och rejäla. Det gör dock att de inte passar lika bra som semlebullar.

Jag vill gärna ha vetebröd lite tyngre med mycket smörsmak. Semlebullar tycker jag dock ska vara väldigt lätta, eftersom man har grädde och mandelmassa som är så tungt och mastigt. Jag råkade dessutom ha alldeles för mycket grädde på så att äta en bulle kändes som en hel middag. Skulle man äta en till frukost skulle man nog vara mätt till kvällen.

Bullarna är dock väldigt goda och kommer nog gå åt ändå. Men jag tror det kommer bli en omgång vanliga semlebullar också i hopp om att det blir bättre semlor.

God mandelmassa

Mandelmassan blev mycket bättre än tidigare år. Jag blandade ut med mer grädde, och ingen mjölk, än vanligt. Den blev väldigt len och var mjukare i konsistensen, vilket jag tycker om. Jag hade också i extra mycket kardemumma och jag tror det lyfte mycket. Enligt mig ska en semla smala mycket kardemumma, annars är det ingen riktig semla.